Första drömmen om BB och..... Ebba?

I natt drömde jag första drömmen där jag faktiskt var på förlossningen o BB.
Minns inte så mycke om själva förlossningen, mer än att Martin läste biltidning och åt upp alla mina kexchoklad, och drack upp min coca cola.
Han gjorde INGET annat!
Och de har jag MYCKET svårt att tro om honom!
Visst sov han sej igenom stora delar av förra förlossningen.
Men den tog ju över 36 timmar, varav största delen var en jädrans väntan, med oklara besked.
Och när jag behövde honom, så fanns han där. Pigg och alert!

Men hur som hellst.
De va HAN som fick barnet upp i famnen, inte jag!
Upp med en kladdig, bajsig unge, på hans vita t-shirt, för ta av den, de blev han inte ombedd att göra. Och svepa in ungen, aldrig!!
Hur som hellst.
Jag blev sur och tog ungen ifrån honom.

De va en tös.
En ganska ful, minns jag!
En sån där platt ful näsa som många nyfödingar har.
Hon var verkligen ingen Lovisa.
Ingen Lovis heller.
Hon var namnlös.
De fanns inget namn till henne.

Direkt efter förlossningen åkte Martin och hämtade barnen.
När Miranda kliver fram till oss säger hon:
"Titta mamma, en Ebba!!".

Ebba är ett namn som Martin hux flux kom på härom dagen.
De finns inte med på listan, och har inte alls diskuterats.

Men i drömmen var hon där.
Och hon var verkligen - en Ebba.

Sanndröm?
Önskedröm?

Vem vet.

I mina drömmar när jag väntade Jonas o Mira, var de iaf en pojke o en flicka.
Jag vågade inte tro på drömmarna, utan trodde att de va mina önskningar som formade mina drömmar.
Är det så även denna gång?

Vem vet vad det blir.
En Lovisa? En Felicia eller rent av en Ebba?
Eller en Rasmus? En William?
Omgivningen har gett oss några få förslag.
Egentligen bara min pappa.
"Blir det en William denna gång då?"

Han har sagt det som förslag till alla hans barnbarn, men än har han inte fått någon William.

Vem vet va de blir!

Hur som hellst.
Jag drömde inte något mer.
Utan vaknade och mer nyfiken än någonsin på vem h*n är där inne!

Vi har tagit kort idag, 27+0, men jag har inte hunnit fixa in bilderna och nu är maten klar, men kika in lite senare och kommentera gärna.
Va tror ni?
Pojke? Flicka?

/Angela

TACK kära vänner!

Älskar kommentarer.
Blir lika glad varje gång man ser att man har fått mail i form av kommentarsgranskningar!
JÄTTEKUL!

Egentligen borde jag skaffa en sån där besöksräknare.
Men har fått för mig att de är för svårt för mig, och att jag inte kan få en sån att funka.
Därför har jag inte gjort det....

Men de kanske är lätt?

Nu ska jag umgås med barnen lite innan frukost.

Kram o hej!

Har åtminstone inte vandrat iväg i vikten...än!

Trots mina cravings så har min vikt inte vandrat iväg åt helvete.... än.

På god väg känns de som.
Känns som om viktökningen börjar komma fort nu.



På http://www.niomanader.se/ kan man hitta en uträkning som baseras på ens BMI innan graviditet, och ger en rekomenderad viktuppgång, och i vilken månad man bör väga vad.


Här nedan är en bild på min rekomenderade viktuppgång.
(Lägg hellst inte märke till min taskiga utgångsvikt eller ännu värre, mitt BMI!)

I månad 7, som jag är i nu, bör jag alltså ligga på ca 83 kilo.
Vilket jag inte gör! *pustar ut*
Hos barnmorskan i onsdags vägde jag 78.4, men idag, på mammas våg,
som brukar stämma bra vägde jag drygt 79. Dvs, ca 4 kilo tillgodo.
Känns iofs som att viktuppgången är på g på allvar nu, vilket känns mindre roligt.

Jaja.
Jag vill inte passera 3-siffrigt iaf.
Det är faktiskt skräckscenario för mig!!
Inget illa menat om du ligger över 3 siffror, men jag vill inte!
Egentligen borde man väl inte bry sej om vikten när man är gravid.`
Men de gör jag!

/Angela

Cravings, abstinens och tillbakablickar.

Fan, de är verkligen så.
Jag har drabbats av cravings!
McDonalds KaffeLatte.
Och en stor måste de va!
(Chefen på donken lugnade mig med att de åtminstone var mellanmjölk!)
Jaja.
Jag har inte cravings på betong eller chips iaf!

En annan last jag har, men bara när jag är hemma är att äta vaniljglass med chokladöverdrag. Sånna där pinnglassar. Kan äta hur många som hellst!
VIDRIGA människa att vräka i sej på de viset.

Igår vägrade jag köpa en latte, och de drabbade mig direkt.
Sprängande huvudvärk hela dagen.
Abstinens tro?
Inte ens vanligt gott kaffe hemma hjälpte.

Har en baristamjölk i kylskåpet, och en make som är duktig på att göra latte..... men de blir ju aldrig av!
Men idag är min sista dag med min craving.
Eller....de lär de ju inte bli, men iaf sista dagen jag MÅSTE till stan.

På måndag börjar barnen förskolan i Långared.
Blev snabba ryck här i slutet.
Rektorn ringde i onsdagskväll.
Hon sa att Jonas o Mirandas rektor inte alls har med beslutet att göra, och då valde vi att omplacera ganska omgående, så dom hinner komma in ordentligt innan sommaren.
Känns jättebra.
Och barnen verkar taggade...

Miranda sa igår att hon kommer sakna Vanessa, Elvira och Seid.
Men hon kommer INTE sakna A. *asgarv*
Dom gillar A jättemycke. Pratar ofta om honom, men de är lite hatkärlek.
A slåss och hackar ganska så ordentligt.
Samtidigt som dom kan leka en hel del.
Jonas har bitit ifrån ett flertal gånger, och A mamma har minsann
spottat galla över den unge som biter hennes son!
(Givetvis visste hon inte att de va min son......)
Blev skitledsen när hon hade gått, men då berättade fröknarna att A minsann inte är guds bästa barn gentimot Jonas o Mira. Inte mot dom andra barnen heller, men han hackar på "småttingarna".
Jonas har skyddat sin syrra vid ett flertal tillfällen!
Jonas kommer sakna Albin (inte samma som A här ovan).
Albin o Jonas har likadan tröja.
En Albin-tröja, som Jonas säger.
Dom kommer säkerligen även sakna Ellen!

KÄnns lite sorgligt att riva upp dom nu när dom börjar få kompisar.
Men samtidigt är de ju NU de är bäst att byta, för ett byte ska ju ske.
Dom ska ju börja skolan i Långared tids nog, och då vill man ju att dom ska ha fått vänner osv.

Granntösen Matilda går på Elefanten.
Där ska Jonas o Mira oxå börja.
På måndag.

Idag har dom kalas på dagis.
Stor dag.
Avslutningsdag OCH kalas.
Dom fyller ju 3 år på torsdag.
Fasen va tiden har gått fort!!
Mina småttingar, 3 år!!
Tänk, snart 3 år sen vi vakade vid kuvöserna.
Egentligen inte oroliga över att dom inte skulle klara sej.
Klart dom skulle, varför inte.
Glädjen var enorm.
Jag vet att omgivningen (många, inte alla) kliade sej i huvudet över att vi kunde vara så lyckliga.
Borde vi inte vara bedrövligt ledsna.
Olyckliga?
Oroliga?

Klart vi var oroliga.
Även olyckliga.
Olyckliga över situationen.
Över att vara så instängda.
Att inte kunna ha vår familj hos oss.
Våra mammor fick stötta över telefon.
Dom fick se sina barnbarn på foto, på film.
Men inte hålla, inte klappa, inte trösta.
Som andra nyblivna mormödrar/Farmödrar får.

Svärmor såg barnen redan samma dag som dom fötts.
Svärmor, extrasvärfar och svärfar. Svärfars fru vågade inte.
Svärfar såg bara slangar.
Svärmor såg inga slangar alls. Bara barnen.
När vi mötte dom vid hissen, utanför fiket på kvinnokliniken, Östra,
hade jag lyckats få ut min första mjölk.
De täckte inte ens botten i en liten liten medicinmugg.
Men jag var överlycklig!
Jonas o mira skulle få sin första mjölk av mamma!

Min mamma o pappa kunde se dom först på torsdagen.
(Och dom föddes natten till söndagen.)
Mamma hade frågat om jag ville att hon skulle stanna hemma,
men jag trodde inte att dom skulle få komma till sjukhuset.
Och när vi väl fick veta det, så hade dom åkt för flera timmar sen.
På torsdagen när dom kom hem, kom dom mer eller mindre direkt.
Dom hade med presenter och de va så skönt att få visa upp barnen.
Mamma har sagt i efterhand att de gjorde så ont att inte få klappa dom.

Usch.
Tårarna bara rinner.
Det är helt ofattbart att dom överlevde, ändå.
Mot oddsen.
Och att båda klarade sej så bra.
Vi har verkligen kommit lindrigt undan.
Men när folk kallar våra barn för mirakel blir jag så sur.
Mina barn är inga extraordinära barn.
Alla barn är mirakel.
Att ens kunna bli gravid, med allt som måste till.
Att utvecklas från inget, till en hel människa.
En människa av sin mors o fars kött och blod.
Att ett gäng dna-strängar kan forma en människa så.
Det är ett mirakel!

NÄ, nog med snyfterier nu.
*torkar kinderna*

Nästa fredag tänkte vi ha barnkalas hemma.
Hoppas på finfint väder, så Axel kan va med.
Han tål ju inte katt, stackarn!

Men ni som är sugna på barnkalas i Börta;
boka in nästa fredag. Den 24:e April. Eftermiddagen där nångång.
Tid o allt sånt kommer lite närmare framöver.
Givetvis är även vuxna välkomna.
Har ingen ork att hålla koll på alla barn själv ;-)
Barnen har bokat en gäst... en hemlig gäst.
Ni som var på mitt Me&I-party kanske hörde talas om det?

För er som vet va som hände på Martins svensexa;
han har kvar kostymen, och de kan ju va så att det är en viss åsna som kommer på besök ;-)

Meddela gärna någon/några dagar innan, så jag vet!
Opersonlig inbjudan, jag vet!
Men de bjuder jag på...

/Angela

Jag vill va en bullmamma.

Idag vill jag va en "bullmamma".
En "riktig" mamma som bakar med sina barn.
Fyller frysen med bullar med miljontals olika fyllningar.
Kakor av olika slag.
Lagar lunch varje dag.
Förser maken o barnen med mat när dom kommer hem.
Ser till så lunchlådor finns till mannen.
Och framförallt, ser till så huset alltid är tipp topp.

Sån är VERKLIGEN inte jag.
Jag vet att jag är en bra mamma ändå.
Men jag önskar just nu att jag vore en riktig "bullmamma".

Ligger just nu på soffan och vilar.
Barnen är på förskolan.
Påskfest utomhus i ösregn?
Mindre kul.

Jonas vägrade "påska till sej" idag.
Miranda åkte åtminstone hemifrån med röda kinder o "pippiprickar".
Jonas valde ett nallepuhplåster istället.

Jag vill fylla frysen med goda bullar.
Men jag har ju inte ens orken att låta degen jäsa!
För att inte tala om all disk som blir.

USCH!
Hatar att känna så här.
Vore bättre om man vore nöjd med att vara en "soffmamma" istället!

/Angela

Funderingar.

Sitter o funderar.
På de mesta.
Allt och inget.

Har precis varit i Långared, på förskolan, och hälsat på.
Mitt intryck?
Ganska intetsägande.
Kanske är bra?
Inte för exalterad, men inte heller besviken.
Lokalerna är gamla, fröknarna verkar inte heller pur-unga.
Nu träffade jag iofs bara 2 av 4 så....
Jag kommer sakna Maria och Ulrika från Nolhaga.
*snyftar*
Men helhetsintrycket var.... helt okej.
Varken mer eller mindre.
Allt kändes lugnt o skönt!
Gården är ju fantastisk iaf!

En annan positiv sak är att granntösen Matilda går där.

Annars?
Hade Me & I-party här igår.
Tackar er som var här!
Miranda blev lite upprörd över att alla puzzel blandades ihop,
men i förebyggande syfte har vi numrerat alla baksidor, så
de va ju snabbt fixat.
Fast en bit fattas fortfarande.
Ligger väl under mattan eller nåt ;-)

Nu är färgen i vårt sovrum bestämd.
"Vilsam" hette den visst.
Säger tillochmed mindre än färgen "Latte". ;-)
Den är svagt ljust beige.
Passar utmärkt med ek, vitt och superlätt att variera gardiner, överkast osv till.
Därför har jag nu gått och beställt ett nytt överkast.
Ett grönt.
Börjar inse att nästan allt här hemma går i grönt.
Vårt vardagsrum går i grönt nu.
Gardiner, dukar och mattan.
Snodde en matta från barnrummet inför partajet igår.
Och de är bara att inse.
Barnen får INTE tillbaka den.
Måste köpa fler!

Lekrummet är klart (förutom att de nu saknar 1 matta).
De finns en matta där, men de va så mycke snyggare med 2, så de såg ut som en enda jättestor matta!

Är lite sugen på att städa igen.
Har städat hela helgen.
Vill nästan dra över med dammsugaren.
Mår nog inte så bra.
Ska tvinga mig ner i soffan framför tvn en stund!

/Angela

Me & I -partaj!

På söndag är de dags!
Kl 16:00 hemma hos oss i Börta, Långared!
Jag bjuder på kladdkaka och Jenny visar kläder
för mammor, pappor, barn och bebisar.
Finns massor som jag är sugen på.
Men framförallt:
Disco-apor, kalas och lejon!

SÅ; är du sugen på att känna o klämma på kläder, eller rent av bara hälsa på, så hör gärna av dej, hellst senast lördagkväll!

Välkommen!