My kids are KILLING me!
Nä, så hemskt är de förstås inte!Bara lite ;-)
Är så brutalt trött.Lillan vaknar flera ggr per natt nu.
Äter en liten liten snutt på tutten, och somnar.Lyfter jag över henne till sängen så skriker hon.Hon skriker iofs ändå.
Vid varje amningstillfälle skriker hon.Före, under och efter.
Men hon har inte ont i magen eller nåt sånt.
Jag har så svårt att förstå mig på henne.
Jag har inte fattat henne än.
I love her with all my heart, men jag förstår mig inte på henne!
Hon har sina störtsköna stunder, med joller och utveckling.
Hon vänder från rygg till mage och tillbaka igen.
Hon slafsar på sina händer och pratar gärna.
Hon älskar att sova i mammas famn, och hon är en "kortammare"som inte vill äta längre än nödvändigt.
DET gillar jag när man har 2 till som vill ha uppmärksamhet.
MEN jag önskar att hon kunde va nöjd i famnen på någon annan.
Att hon kunde va nöjd på golvet/i babysittern så jag får äta NÅGON måltid i lugn o ro.
Inte ens sin far är hon så förtjust i att sitta hos.
Hon vill hellst inte va hos farmor, mormor, morfar, Falle, INGEN.
Ibland får man övertala barnen att sjunga "varm korv boggie" för henne, så mamma kan få kasta i sej maten utan att hon gråter.
Hon är snart 3 månader, min skrutta.Ska de verkligen va så här?
Jonas o Miranda var så vana vid alla människor som handskades me dom.
Miranda har hög feber.
Hon ligger i vår säng och sover.
Hon vaknade vid 2 och mellan 2-6 har jag inte sovit något alls, för hon har bara pratat!Däremellan har dessutom Alexandra hållt låda, och 7:15 kom Jonas och började snacka, lagom tills jag har varvat ner nog för att förmodlingen kunna somna om.
Jaja.
Lika bra att inse att sova, de får jag göra ett annat liv!
Ett barnlöst sådant!
Nu låter de nog som om jag inte är tacksam över mina godingar.
Och visst är jag.
Jag är tacksam till tusen.
För att Jonas o Miranda överlevde, och blev så finfina barn som dom är.
Att dom har sånna underbara stunder!
Tacksam över att Alexandra stannade hela graviditeten ut.
Att hon är "normalstor" och följer utvecklingen jättebra.
Jag har världens finaste, goaste, härligaste ungar,men dom tar ÄNDÅ livet av mig :-D
/Angela
4 kommentarer:
Det finns inget jag kan säga föratt göra det bättre. Håll ut! Jag känner igen det! Och du håller inte på att bli tokig! Även om det känns som det och du vill ge ungarna till första bästa förbipasserande. ;)
Du är kononduktig och gör ett kanonjobb Angeliq.
Ring in svärmor eller mamma. Så du kan sova i en timma eller två. KRAM!!! Hade jag körkort.... :)
Som sagt Angela... välkommen till verkligeheten. Du fixar det... alla andra har ju gjort det.
Sov kan du göra om några år kanske. Ta vara på tiden nu när de är små. :-)
Vilken förälder tänker inte så ibland. Klart barnen är det bästa som har hänt, men ibland kan man ändå få panik... :-P
Det är inte dags för en liten uppdatering snart eller? ;-)
Har kanske inte sagt det men huset ligger i Gräfsnäs, inte så långt från vattnet, men ingen sjötomt.
Vi var och tittade på huset hos er, men det var nog det dummaste jag har sett.
Skicka en kommentar